”Anmäl – inte bara för din egen skull”

I frustration över att inte hitta nå­got användbart material för att ut­bilda förtroendevalda och med­lemmar i dessa frågor insåg hon att hon var tvungen att fixa det själv.

– Jag kollade med Seko centralt men där fanns inget. Då kollade jag med LO men gav ganska snart upp, säger Ida Lindouf.

Därför satte hon ihop ett bild­spel som reder ut juridiken, och som innehåller en checklista för hur man ska agera om någon på arbetsplatsen blir sexuellt tra­kasserad.

– Bildspelet är ju anpassat för Postnord, med deras anmäl­ningsblankett och statistik där­ ifrån. Men det mesta går att an­vända i andra företag också.

Hon hade en dragning i ämnet, där hon använde sitt bildspel för första gången, på klubbens års­möte. Och fick väldigt positiva reaktioner, anser hon.

– Det blev en bra diskussion och många delade med sig av egna erfarenheter.

Hon menar att det är viktigt att våga prata om beteenden, hur man tilltalar varandra, jargong och vad som är acceptabelt.

– Vissa, som jobbat kanske 30 år, har ofta en högre acceptans och tycker att man måste ha lite skinn på näsan och tåla skämt. Men den attityden tror jag är på väg bort.

Hon berättar om när de började prata om det på hennes arbets­ plats. Den allmänna uppfattning­en var att stämningen var rå men hjärtlig.

– Men när alla fick skriva ano­nymt hur de uppfattade det så var det väldigt många som tyckte att vi var för elaka mot varandra. Det var verkligen en tankeställare.

När det gäller sexuella trakas­serier tycker hon att det är mycket viktigt att anmäla.

– Man anmäler ju inte bara för sin egen skull, utan också för att skydda andra från att bli utsatta för samma sak.

Hon har också försökt få ut siffror från Postnord om hur många anmälningar som gjorts men bara fått svaret att det inte finns någon samlad statistik. Det görs en arbetsmiljöenkät varje år där det finns frågor om sexuella trakasserier. År 2015 uppgav 2,6 procent av de svarande att det förekom på deras arbetsplats.

– Ett problem med den siffran är att vikarier inte fyller i enkäten, och det är de som i störst utsträck­ning blir utsatta. Både vad gäller sexuella trakasserier och andra former av dåligt bemötande.

Hon kan inte riktigt svara på hur det kommer sig att hon bör­jade engagera sig i de här frågorna. Men det har definitivt att göra med att hon i sin fackliga roll blivit kon­taktad av medlemmar som blivit utsatta för sexuella trakasserier.

– Jag tyckte att något behövde göras, att man tog ett större grepp på de här frågorna. Och när ingen annan gör något får man ta tag i det själv.

Det var då hon började jaga handlingsplan, vilket alltså ut­mynnade i ett egenproducerat utbildningsmaterial.

Hon är noga med att påpeka att det är arbetsgivaren som har an­svar för att utreda sexuella trakas serier, inte facket, men att facket har en viktig roll. Dels att man genom samverkan och avtal jobbar både förebyggande och med åtgärder. Dels har facket, enligt diskrimineringslagen, förtur att driva diskrimineringsärenden. Seko-ombuden ska också ha en förtroendeingivande ställning och vara de som de anställda öppnar sig och berättar om problem för.

– Det är jätteviktigt att alla har samma möjligheter och rättighe­ter, det ingår i det fackliga upp­draget, och då ska ingen känna sig begränsad på något sätt på jobbet, säger Ida Lindouf.