– Det har inte gjorts några större förbättring­ar på bandelen sedan den elektrifierades 1958, säger han.

Det har funnits upprustningsplaner sedan 80­talet, men olika statliga ”omprioriteringar” har gång på gång satt stopp för alla. I mitten av 80­-talet hade SJ planer på att rusta banan. Under 90­-talet och 2000­-talet fanns bandelen periodvis med i såväl Banverkets som Tra­fikverkets upprustningsplaner.

– 2009 meddelade Trafikverket att man ”hit­tat” pengar för en upprustning. Det löftet höll i ett halvt år, säger Per­Erik Björkman.

Han påpekar att om Sverige ska ha ett funk­tionellt järnvägsnät, som kan fungera för så­ väl planerad som plötsliga behov av omled­ningstrafik, behöver Ådalsbanans standard vara i paritet med de angränsande linjerna, som i dag klarar axellast på 25 ton. Det gör inte Ådalsbanan. För att klara det behövs en rejäl upprustning.

– Trafikverket betonar ofta nyttan och be­hovet av alternativa vägar vid trafikstörning­ar. Eftersom det i denna trakt är vanligt före­kommande med trafik med 25 tons axellast är det fullständigt tillbakasträvande att inte re­novera för denna, säger Per­Erik Björkman.

Just nu pågår en så kallad åtgärdsvalsstudie för hela Ådalsstråket, med Trafikverket, kom­munerna, Boverket, näringslivet och andra intressenter involverade. Per-­Erik Björkman är också inbjuden att delta.

Studien ska arbeta trafikslagsövergripande och titta på vad som behöver göras, utifrån det behov som finns, och sedan lägga förslag för järnväg, väg och flyg i hela området. Det blir bara en rekommendation.

– Onödigt när vi vet vad som behöver göras. Jag tror inte det behövs några jätte­utredningar. Vi som värnar om den här ba­nan är rädda för att den än en gång ska kom­ma i bakvattnet, säger Per­-Erik Björkman.